Äventyret väntar på att du ska starta

Jag pratade med en kompis för ett tag sen om ungdomar i Sverige, att det man längar efter är äventyr och att många som är i kyrkan är uttråkade. Man går till kyrkan och hänger med kompisarna, efteråt går man hem och ser på film. Sen är det skolan från måndag till fredag och så på fredagen så är det ungdomsmöte igen och inget spännande händer. Men hela tiden så längtar man efter nått mer. En viktigt uppgift. Ett stort uppdrag som betyder nåt för historien. Att verkligen få göra skillnad... Min kompis sa, " varför tror du man åker gokart med kompisarna eller spelar paintboll? Jo, för man är utråkad och längtar efter äventyr". Ungdomar i kyrkan längtar efter att se Guds Rike utbreda sig bland sinna vänner. Att få se sin stad förvandlas av evangeliet och se tusentals människor komma till tro. Men det är inte många som gör nåt och man vill ju inte sticka ut så man fortsätter bara att göra det man alltid gjort. Fast egentligen så vill alla att något ska hända, eller hur?

Själv tror jag att det räcker med att en reser sig så vågar andra haka på. Om man tänker så har man faktist inget att förlora om man skulle reser sig och gör nått. Problemet är att man inte vill sticka ut i mängden. T.ex. Om du är i en ungdomsgrupp där det inte händer så mycket, och du bestämmer dig för att göra nåt. Det värsta som då kan hända är 1, det misslyckas. 2 är att du ångrar dig och inte gör nåt och då händer ändå inget. Själv har jag alltid tyckt det är modigare att försöka än att inte göra nåt alls. Det finns en talande berättelse om fyra spetälska som satt utanför en stad och höll på att dö av svält. De hade att välja mellan att gå in i staden och dö pga, av att spetälska  inte fick vara i staden. Eller så kunde man dö utanför av svält. Så de tänkte att dom kunde lika gärna ta en chansning och gå. Och när det tog det steget och började gå så fixade Gud resten och gjorde ett mirakel. Samma sak är det med dig och mig. När du börjar göra nått kommer Gud och hjälper till, och desutom så kommer andra att haka på. Gud gör mirakler men vi måste ta första steget.

Pannkakskyrkan är ett bra exempel på hur det funkar. Allt började med en nöd för stadens ungdomar. Sedan ett litet initiativ, en grill, lite pannkakssmet och en park full med ungdomar. Sedan gjorde Gud resten och folk började hjälpa till. Denna princip kan vi inte bara hitta i bibeln utan också i vardagen. I skolan. Man har en kemilektion och läraren pratar om något som absolut ingen förstår. Men ingen räcker upp handen och frågar, utan man alla låtsas förstå. Till slut så räcker en upp handen och säger att han inte fattar nånting. Efter det så hakar alla andra på också och massor med frågor kommer

Så vart du än är Res Dig. Börja gör något för Jesus där DU bor. En bra och rolig sak kan vara att dela ut pannkakor där folk brukar hänga och vittna frimodigt om Jesus. Du kommer märka att folk är jättenyfikna på kristen tro. Och du kommer få se hur Gud göra stora Mirakler när du vågar ta första steget. Vågar du resa dig kommer många andra haka på. För alla vill ju egenteligen se Guds Rike utbredas, se kompisarna komma hem till Gud. Ofta är det så att många bara väntar på att någon ska ta första steget, för man vill ju och längtar efter allt det där, men man vågar inte eller orkar inte att ta det där första steget.

Vågar du resa dig kommer andra att våga också, plus att du kommer slungas in i ditt livs äventyr... 

// Dan-Jakob Fundell