INFO: Pannkakskyrkan Övik
Startades i Maj 2007 som ett ekumeniskt initiativ för att nå ut, och har pågått sedan dess på lite olika sätt. Just nu är gänget ute på torget mitt i Övik varje fredag.

Vad fick dig/er att starta?
Det var ett nytt, annorlunda och roligt sätt att ta Jesus utanför kyrkans väggar. Jag såg att människor i min stad längtade efter något mer och jag föll för konceptet och idén som blev ett otroligt bra sätt att nå ut och svara på deras sökande.

Hur kom ni igång?
Vi hade varit på stan tidigare med bullar och kaffe och så där, men så kom Uppsala gänget till oss en helg och planterade pannkaks-evangelisations-visionen liksom. Sedan övergick vi till pannkakor och strukturerade om det hela lite så att det skulle bli mer regelbundet och försökte få så att vi som var involverad i det skulle få ett större hjärta för hela grejen. Det var lite tungt i början för vi var för få, men vi lärde oss av våra misstag och såg till att hitta några personer som verkligen vill kämpa för det, så att vi blev en slags kärn-trupp. Vi fixade material och bestämde datum för att dra ut på stan och så har det rullat på..

Vad blev de första reaktionerna bland de ungdomar ni mötte?
I princip bara positiva reaktioner. Ungdomar var förvånade att vi kunde göra det frivilligt och de blev väldigt glada att få något gratis. Många tyckte det var stort att vi gav dom kärlek och pannkaka utan att de behövde ge något tillbaka. Jag tror att många som kom dit kände sig uppskattade och sedda.

Vad har det betytt för dig att vara med?
Det har betytt mycket för mig eftersom det har utmanat mig i min tro och fått mig att växa som person. Til exempel har det har fått mig att överkomma en hel del rädslor. Det har också många gånger gett mig ett lite evighetsperspektiv, och har fått mig att inse vad som verkligen är viktigt. Att ha gett, tjänat och älskat människor har givit en massvis tillbaka!

Om du fick ge ett tips till någon som är sugen på att starta en pannkakskyrka någon stans, vad skulle du säga då?
Låt allting få grunda sig i Gud och inte i egen kraft för då orkar man inte. Lägg därför ner tid på bön, för det är där man vinner kampen, och låt Gud föda visioner och drömmar och ge en påfyllning så att man har något att ge när man kommer ut. Ta sedan ta tag i det praktiska, men låt det få ske i den ordningen. Gud först, Gud först, Gud först