Emma Hallstensson, 18, berättar om pannkakssuccé, Gud, m.m. Uppstart av Pannkakskyrka i Edsbyn!!

Hej! Det finns så tokmycket att berätta om vad som hänt här i Edsbyn så förbered dig/er på ett låångt brev.
Det hela började faktiskt med att jag fick höra talas om pannkakskyrkan i Uppsala och tyckte så klart att det verkligen lät som en jättebra idé. Det var verkligen dags för lite utåtriktade satsningar i Edsbyn! Det finns så många trasiga människor där ute som söker efter sanning och mening. Så jag började i min ungdomsgrupp/NG-gruppen att prata om det här med pannkakskyrkan och gav det som förslag till en satsning på skolavslutningskvällen. Det är en av de kvällar som det är absolut flest ungdomar ute i Edsbyn och även många unga.

Efter MYCKET tjat och övertygande om att detta faktiskt var en bra idé fick jag min vilja igenom och vi tog kontakt med polisen över tillstånd. Vi visste att i vanliga fall skulle vi behöva betala 600 kr för ett tillstånd i parken där vi planerade att stå, men poliserna tyckte att idén var så pass bra att vi fick stå där gratis. Halleluja! Vi körde igång runt halv tio på kvällen och det var många ungdomar i parken. Med två grillar ett långbord och en skylt där det stod "GRATIS PANNKAKA FÖR DEN SOM VILL SMAKA!" ställde vi oss på en öppen plats, och det dröjde inte länge förrän nyfikna, hungriga, berusade ungdomar vällde fram en lång kö! Det blev verkligen vad jag skulle kalla succé!
Många frågade varför vi gjorde det och vi kunde glatt svara: "Därför att vi och Gud tycker om er så mycket!" Denna kväll ledde inte till några direkta samtal om tro eller bön med någon, men det behövdes liksom inte. Pannkakorna var välsignade och vi fick ge frusna ungdomar med kroppen full av alkohol som inte ätit på hela dagen, en varm pannkaka med sylt. Helt underbart! Det var så uppskattat och vid kvällens sluta var vi alla så glada att vi inte kunde sluta skratta.
Eftersom att detta blev så uppskattat bestämde vi oss för att göra en favorit i repris. Sista helgen i Juli har vi en grej som kallas Persmässan här i Edsbyn. Detta skulle man kunna kalla en folkfest eller liknande festival. Man ser aldrig under hela året så många Edsbybor samlade som just denna helg. Vilket också betyder att man heller aldrig ser så mycket fylla. Denna helg är många unga tjejer och killars debut med alkoholen. Med andra ord ett gyllene tillfälle att sprida ljus och Jesus! Denna gång skulle vi även få förstärkning av Ludvika-gänget vi lärt känna under sommaren, med andra ord Marcus, Henke, Daniel, Erik och Daniel. Vi ägnade mycket tid åt bön innan helgen och vid fem-tiden stod vi i vår kyrkas kök och vispade och knäckte ägg så golvet blev alldeles prickigt. 25 l mjölk, 75 st ägg och 16 kg mjöl hade köpts in.

Klockan halv tio stod vi i parken alldeles utanför insläppet. Denna gång hade vi gjort det lite mer avancerat och släpat dit ett partytält, en stor soffa, två fotöljer, stora mysiga kuddar, varma filtar, en matta, ett bord, ljuslyktor, ett stort kors, en blinkande pannkaksskylt och en stor grilltunna. Det var verkligen JÄTTEMYSIGT! Några poliser skrattade glatt och frågade om vi släpat dit hela vardagsrummet. Och ja, så kanske det såg ut så, men det var i alla fall människor runt oss HELA tiden. Soffan/fotöljerna var alltid fulla av ungdomar och kön till pannkakorna tog aldrig slut! Och lådan med Ny Generation-biblar som nästan varit full var efter de båda dagarna tom!

Sen får jag inte glömma bort att berätta om några av de alla samtal vi fick med de i dubbel bemärkelse hungriga ungdomarna. Vet knappt var jag ska börja…. Ludvika-gänget var verkligen taggade och började gå ut till folk redan då vi andra höll på att sätta upp alla grejer. Flera gånger under kvällen kom de till mig med ett stort leende på läpparna och berättade om ungdomar de fått prata med och bett för. De fick be för huvuden, knän, ben och trasiga själar. Det var verkligen helt ofattbart att detta hände i lilla Edsbyn! Henke började under första kvällen prata med ett gäng killar, vad han inte visste var att en av dem var rasist, och dessutom väldigt full. Och vad gör killen som är stor som en vägg om inte laddar knytnäven för att ge honom en stor smäll i huvudet! Som tur var, eller jag ska säga med Guds beskydd, hann Henke ducka. Om inte han gjort det kan jag lova att han svimmat av. Men, det "roliga" i den här historien är att en stund senare kommer killen med svansen mellan benen och ber om ursäkt. Han ger till och med Henke en kram! Och som att det skulle vara nog. Innan kvällen är slut sitter rasistkillen i tårar medan Henke ber för hans skadade knän! Jag förstår det inte än! Gud är så FANTASTISK!
Själv fick jag under de båda kvällarna prata med massor av människor, ett tiotal av samtalen blev riktigt bra. Jag bad med två killar, de tyckte att det var så härligt så att de ville be igen efter att jag sagt amen, haha! Ett annat samtal resulterade till en mailadress och en uttdelad bibel. Helt underbart!

Vi blev inte endast använda till att tala ordet, utan fick även handla i goda gärningar. Den andra kvällen blev en kille (med ganska mycket alkohol i kroppen) slängd i bäcken som rinner runt parken. Killen var ensam och om inte vår ungdomsledare hört plasket och hittat killen hade det kunnat gått riktigt illa. Bäcken var kall och djup och han hade mycket alkohol i kroppen. Tack Gud för att du satte oss till att finnas till! Hans kläder var genomvåta, mobilen trasig och pengar hade han inga. Men nu kunde han i torra kläder sätta sig i en av sofforna med massor av filtar runt sig och äta pannkaka. Vi ordnade både med torra kläder och såg till att han kom hem. Samma kväll hamnade en mycket påverkad medelålders man i slagsmål och fick ett djupt jack i pannan. Detta behövdes sys så en av våra killar satte sig klockan två på natten och körde honom till akuten. Såret syddes och det slutade bra.

I oktober var vi även utanför en nattklubb i Bollnäs som kallas Tranan. Tranan är den enda plats där ungdomar kan träffas och dansa på helgerna vilket så klart gör att ALLA är där. Och, ingen klarar en hel kväll/natt utan lite frisk luft. Perfekt, tycket vi. Den gången var vi tillsammans med Bollnäs Ny Generationgrupp och några från Bollnäs Pingstkyrka. Det var jättehärligt att få lite förstärkning eftersom att vi inte är så många. Vi ställde oss till och med i köket och bad för en varsin flaska smet. Så galet roligt, men jag är helt övertygad om att pannkakorna blev rikligt välsignade!
Kvällen var så klart Underbar. Alla i vårt gäng lyste som små-jesusar och bara flödade av kärlek. Under en av vandringarna runt stan träffade jag och en kompis på en några tjejer som bokstavligt hoppade på oss. De var förvånade över att vi var så "ljusa" och en av tjejernas första fråga till mig var: "Visst är du kristen va!?"

Lite senare på kvällen kom ett par stora pumpade matchokillar till oss och frågade vad vi höll på med. Jag måste säga att om jag mött dem ensam hade jag blivit lite skraj. Men vi sa precis som det var och de tog några pannkakor var och satte sig i tältet. Efter en stund tog jag och Jossan, en tjej från Bollnäs, fram gitarren och började sjunga lovsånger och Backstreetboys. Och en av dessa machokillar var inte sen att haka på, det visade sig att han var riktigt duktig på att sjunga. Jag ljuger inte om jag säger att vi satt och sjöng och spelade med dem i 2 timmar. Det var liksom bara så sjukt. Den här killen skulle kunna ha skrämt vilken människa som helst (….ja, typ) men så sitter han, sång efter sång och sjunger med i lovsånger och kärleksbalader. Visserligen var killen/killarna lite påverkade när de kom men efter några pannkakor och lite saft var de hur klara som helst. Inte förrän vi började plocka ihop reste de på sig för att gå och det slutade med några goa kramar till oss och ett: " Ni kommer väl tillbaka!? Det här måste vi göra om alltså, det var jättehärligt!"
Tack Underbare , fantastiske fader!

Okej, till sist var vi ute nu för ca en vecka sedan då vi hade ungdomskonferens här i Edsbyn. Vi hade ett stort team från SOS Mission här och passade då på att köra en rejäl outreach på Julskyltningen. Partytält, ljudanläggning och pannkakor ställdes upp mitt emot ICA och vid fyra-tiden körde teamet igång med dans, drama, sång och predikan. Galet! Jag kunde inte fatta att det hände HÄR!! Lokaltidningen Ljusnan kom och intervjuade oss, vi fick dela ut många pannkakor och även samtala med några. En av tjejerna från teamet fick en mailadress till en tjej som sa att hon så gärna skulle vilja vara kristen men inte riktigt visste hur. Underbart!

Nu har jag skrivit tokmycket. Men jag vill avsluta med att säga att våra pannkakor nu är kända av många både i Edsbyn och Bollnäs och även vi som gör dem ;) Jag har skrivit väldigt mycket om mina egna upplevelser och vad jag själv fått göra för Gud i det här mejlet. Det är så svårt att skriva för andra, men jag vet att många av dem både har fått tala in Guds ord och gett av Jesu underbara kärlek, till massor av människor! Så fantastiskt bra!! Så jag vill tacka Gud för er kära syskon att ni tog tillvara på den här underbara idén om Pannkakskyrkan, så att vi fick höra om det och börja vi också! Underbart!

Var Välsignade ni Guds älskade barn!
/Emma Hallstensson